Våra årstider – från DSCOVR

640px-North_season

Årstiderna – förklarade i en skiss.

Varför har vi på jorden – i synnerhet nära polerna – så tydliga årstider? Bilder, som den här intill, kan föra frågan närmare sin lösning. En god förklaring därtill är aldrig fel. En förklaring till just denna skiss finns i länken under bilden.

En animation kan också underlätta förståelsen – i synnerhet när det gäller sådant som inte är statiskt. Just när det gäller våra årstider kan det vara en god idé att damma av ett hederligt tellurium för att med hjälp av det undersöka hur jorden rör sig i sin bana kring solen och hur det i sin tur genererar våra årstider.

Vad man än använder är det mycket viktigt att det görs noggrant och korrekt. Det är betydligt svårare för en människa att ställa en missuppfattning till rätta än att ta till sig ny kunskap. Det är fullt naturligt att ge möjligast enkla och konkreta förklaringar till barnen när de för första gången i sitt liv frågar något om naturvetenskapliga fenomen. Men – att ge inkorrekta, slarviga, förklaringar bara för att man tycker att små barn inte behöver veta sådant så exakt är inte värdigt. Barns frågor ska värderas högt.

Det som placeras i

1,5 miljoner kilometer från jorden, i solens riktning i Lagrangepunkt 1, tar satelliten DSCOVR sina bilder av jorden – De enda bilderna som visar hela jorden i en enda tagning.

Sedan juni 2015 finns ett nytt redskap att ta till i undersökningarna kring jordens årstider. Vid sidan av sitt huvuduppdrag, som innebär mätningar i solvinden, tar DSCOVR momentana bilder av jorden. Nedan syns bilder tagna kring Nordisk midvinter, vårdagjämning och Nordisk midsommar. DSCOVR’s hemvist, Lagrangepunkt 1, är en sadelpunkt i direkt linje mellan solen och jorden. Däremot ligger inte de satelliter som finns där och skaver mot varandra mitt i sadeln utan befinner sig i en snäv omloppsbana kring L1. Läs mera om det i artikeln ”Speciellt placerade satelliter”.

20151220_1101

2015-12-20 klockan 11:01

På denna bild av jorden, tagen från DSCOVR nära midvinter på norra halvklotet, syns sydpolen mycket tydligt. Södra Afrika finns mitt i bilden och Europa syns i den del av jorden som skymtar norr om Sahara.

Detta är i stort sett den vy man skulle se om man, i slutet av december, betraktade jorden från solen. Det är inte svårt att föreställa sig att sydpolen har solljus dygnet runt eftersom så gott som hela kontinenten syns på bilden.

Lika tydligt är det att solljuset inte når nordpolen alls. Det går också att föreställa sig att solljuset kommer in i en liten vinkel i norra Europa. Ser man från Norden på solen i slutet av december är den nära horisonten. Allra längst i norr är den under horisonten dygnet runt. Vilken av dessa beskrivningar man väljer, solen är nära horisonten eller att solljuset kommer in i en liten vinkel, är beroende av om man ser på det hela från jorden eller från solen. Betydelsen är densamma.

I mars, kring vårdagjämningen, syns solljuset nå såväl de nordligaste som de sydligaste delarna av vår planet. Ser man noggrant på bilden nedan ser man tydligt stora delar av Norden avteckna skymta under tunna moln. På denna bild löper också ekvatorn väldigt nära mitten av bilden.

20160316_1110

2016-03-16 klockan 11:10 UT

2016-06-11 11:49 UT

2016-06-11 klockan 11:49 UT

Kring norra halvklotets sommarsolstånd syns de nordiska länderna och Grönland mycket tydligt. Under midsommarhelgen 2016 vilade tunga moln över stora delar av Norden, därför visas här en bild från den 11:e juni.

I detta skede syns Kräftans vändkrets nära mildens mitt. Sydpolen syns inte alls. Drar vi oss till minnes att vi ser på jorden från samma håll som solen belyser den förstår vi att det kring denna tid på året är mörkt dygnet runt på Sydpolen. På Nordpolen däremot skulle man kunna se solen dygnet runt.

Vilket är då bästa sättet att illustrera fenomenet årstiders planetariska grunder? En ritad skiss, en animation, ett tellurium eller bilder från L1 genom DSCOVR?

Hur vore det med en ritad skiss, en animation, ett telluriuom och bilder från DSCOVR?

I detta – liksom i så många andra fall – är det ingen god idé att jaga det ultimata sättet att arbeta mot en förståelse av ett bestämt fenomen. Det ultimata är när alla inblandade tillsammans har flera redskap att arbeta med, att kombinera för att frambringa, bygga upp och befästa större kunskap om den värld vi lever i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s