Om ”Klimaforskning i polare landskap”

Texten är skriven av Lena Ericsson, lärare i naturkunskap på NTIskolan, Umeå

I ett sånt här majestätiskt landskap inser man hur beroende vi är av naturen och av varandra.

Under fem dagar på Svalbard fick vi 19 lärare från hela norden studera hur man kan se att klimatet ändrats. Vi tittade på geologiska formationer, mätte temperaturer i luft och i borrhål, jämförde satelitbilder och foton från idag och förr samt tog del av gammal statistik. Till vår hjälp att bearbeta alla dessa data hade vi SPARK datalogger och QGIS.

Här ska vi se hur långt ner det är till permafrosten. Därefter ska vi mäta temperaturen i vårt
borrhål.

Varje förmiddag var det spännande föreläsningar

Svalbard lämpar sig bra för att se dessa skeenden eftersom det under några få år skett stora förändringar när det gäller glaciär­ och permafrostsmältning. På Svalbard kan man även på en relativt liten yta se hur denna ö under sin geologiska historia befunnit sig på de flesta breddgrader på vårt jordklot, från 60°S till 83°N. För den som är intresserad av att studera geologi är det ett litet himmelrike. Ingen annanstans, så här långt norrut, kan man så bekvämt studera detta. Tack vare kolindustrin som länge funnits på Svalbard finns det en bra infrastruktur som underlättar för både turism och forskning idag. Här finns universitet med studenter och forskare från hela världen, bra hotell, god mat och bra internet­uppkoppling.

Vill man åka hit så bör man tänka på att beställa sina flygbiljetter så snabbt som möjligt för det är ett populärt resmål. Man ska inte heller lämna sitt pass hemma för trots att Svalbard tillhör Norge så krävs det även att nordiska medborgare kan visa upp pass då de ska resa in.

Här får vi veta mera om de bergsformationer vi har runt omkring oss. Två gevärsmän finns alltid
med om uti fall att vi skulle behöva skrämma iväg en isbjörn.

Mätning av vindhastighet pågår med hjälp av SPARK datalogger.

Kursen Klimaforskning i polare landskap innehåller en del förarbete hemma då man ska öva sig på att hantera QGIS och Spark datalogger. Man vinner mycket på att sätta sig in i dessa program innan man åker. Väl på plats så finns det många saker man vill använda dessa program till, så ju snabbare man kommer in i hanteringen desto roligare får man. Fältsamlingen var under 5 dagar. På förmiddagarna var det intressanta föreläsningar av kunniga och inspirerande forskare som bland annat handlade om hur sateliter kan användas i klimatforskningens tjänst, hur permafrost och glaciärer påverkar landskapet och Svalbards geologiska historia. På eftermiddagarna samlade vi in olika data och fotograferade. På kvällarna bearbetade och diskuterade vi dessa data och funderade över hur vi skulle kunna översätta detta till den undervisning som vi själva har hemma med våra elever. Det är alltid intressant att få ta del av hur andra lärare gör och tänker och lite extra speciellt att få lite inspiration även från kollegor från övriga nordiska länder! Att vi dessutom hade tur med vädret, befann oss i ett fantastiskt landskap och kunde plocka med oss växtfossil hem gjorde upplevelsen ännu bättre förstås.

Här pågår efterarbete. Här ska jämföras på kartan var vi gått enligt vår GPS. Allt läggs in i QGIS
och vi kan se till exempel se vilka olika lösmassor som vi vandrat över eller som i det här fallet då
vi jämförde nuvarande glaciärkant med gamla kartors och satelitbilders glaciärkant

Det fanns egentligen bara en liten besvikelse. Trots allt prat om isbjörn så såg vi bara den uppstoppade på flygplatsen, men några som stannade kvar en extra dag och tog en båtutflykt fick se både vitval och isbjörn. Jag får ta en sådan båttur på min nästa Svalbardsresa!

Samarbete är alltid bra när man ska övervinna hinder.

/Lena Ericsson