Rymdorganisationerna tittar inte bara på stjärnor. Inte heller är rymdrelaterad forskning bunden till någonting långt borta. Till syvende og sidst handlar det – likt merparten av forskningen – om att förstå den värld vi lever i.
Oberoende av om vi stickat en tröja, målat en tavla eller skrivit ner en härledning, måste vi ta ett steg tillbaka för att kunna överblicka det vi gjort. Vi behöver kunna se helheter för att kunna tolka det som skett och det arbete som utförts, för att kunna fatta beslut om det som komma skall. Så länge vi bara ser detaljer – därtill blott momentant – är risken överhängande att vi tror att vår värld ser ut precis så som vi ser den i ett specifikt ögonblick. Sannolikt är det i strid med verkligheten.
Redan detta är skäl nog till att vända satelliters ögon mot jorden. Det är en förmåga vi nyligen förvärvat, och den förmågan kan hjälpa oss att ta ett steg tillbaka och se på jorden som helhet. Antalet människor som sett jorden från rymden har ännu inte nått 600. Dock har en försvarligt stor del av dem erhållit en förändrad syn på jorden som planet. Få är de som får möjligheten att se jorden utifrån med sina egna ögon. Desto fler av oss har möjligheter att se på bilder av jorden. Bilder, som fångar den elektromagnetiska strålningen från jorden i våglängder som ligger utanför det vi uppfattar som synligt ljus. På så sätt hjälper oss satelliter att kunna se betydligt mer än vi någonsin skulle kunna se med våra ögon.
Credit: ESA/Belspo – produced by VITO
För att förstå en värld i förändring behöver vi data – massvis med data. Gärna globalt. Det händer lätt att vi tycker att sommaren varit kall och regnig eller att vintern varit varm och snöfattig på grund av att det varit så just på den plats vi befunnit oss. Det kan gott hända att någon som befinner sig på en annan plats har en diametralt motsatt uppfattning, helt enkelt för att den personen upplevt en het sommar och en svinkall vinter.
Bilden intill visar en sjö i Bolivia vars yta i normala fall uppgår till drygt 3000 kvadratkilometer. Vattenmängden är dock liten eftersom medeldjupet i sjön är blott tre meter. För tillfället är saltsjön, Lake Poopó, förklarad torr. Det är i och för sig inte första gången. Det hände också 1994.
En grund sjö i en karg omgivning är en god indikator på väder och klimat. Tidigare har vi inte haft möjligheter att samla kontinuerlig data över lång tid, men Proba-V uppdaterar sin globala karta vartannat dygn, så framöver kommer vi att ha helt andra förutsättningar att förstå sammanhangen vi lever i.
Credit: NASA’s Goddard Space Flight Center
Logistik i alla dess former har blivit en stor del av vår vardag. Dels reser vi och dels fraktas våra varor. Gå in på t.ex. Flightradar för att se hur många flygplan som finns i luften just nu, och hur de rör sig.
En del kanske minns hur Eyjafjallajökulls utbrott under våren 2010 ställde till det för flygtrafiken. Många flygresor fick ersättas med bil och tåg med betydande förseningar som följd. Å andra sidan fick John Cleese tid att förgylla en kväll i Skavlan. Förseningar kan man acceptera om man tänker på de värsta av alternativ.
Flygplansmotorer löper stor risk att ta skada av vulkanaska. 1982 drabbades Brittish Airways’ flight 9 av nära nog fatala problem relaterade till vulkanaska. Det är alltså fråga om ett reellt hot – inte något man gör för säkerhets skull. Däremot har vi som väntar på paket, en god vän eller en sedan länge planerad resa inte alltid det tålamod och lugn som vore önskvärt. Det handlar därmed också om ekonomi att få flygen att gå som planerat. Med andra ord är det viktigt att kunna identifiera moln innehållande vulkanisk aska.
Vid vulkanutbrott frigörs stora mängder svaveldioxid. Svaveloxid finns i askmoln från vulkaner – inte i annan rök eller andra moln. Genom att följa svaveloxiden kan man alltså följa askan på sin färd i atmosfären. Det i sin tur betyder att man vet vilka flygrutter som är opåverkade, vilka flyg som kan dirrigeras runt askmolnen och vilka som måste ställas in. På så sätt kan man minimera en del sekundära effekter av ett vulkanutbrott. Hur det går till att spåra svaveldioxiden återkommer vi till.
Satellitdata är blott nollor och ettor. Att presentera dem som bilder är oftast det snabbaste och enklaste sättet att sprida information. En satellitbild är med andra ord inte alltid överrensstämmande med det som vi uppfattar som ett foto – en vy, så som vi skulle se den med våra ögon. Det händer ofta att de man vill visa visar sina egenskaper bäst i våglängder utanför det synliga ljuset. Då kan man ju lika gott visa resultatet i en bild där färgerna bäst framhärdar den information man är ute efter. Ett exempel härpå är bilden ovan, centrumbevattnade odlingar i den Saudiska öknen. Vegetationen i denna bild visas i toner av rött och brunt. Ju rödare ett område är desto större är tillväxten. Mer om dylika odlingar i Earth from Space.
Att se på jorden från satellit har sina fördelar. Vi har sett tre i detta avsnitt: Satelliter ger oss möjligheter att gå från lokalt till globalt, satelliter ser mer än vi kan se med våra ögon och vi får de efterlängtade stora mängderna data som gör det möjligt att förstå processer och skapa modeller till grund för prognoser.
ESA’s Copernicus-projekt kan leverera kring 60 Terabytes – dagligen. Under de stora upptäcktsresorna som gjordes kring år 1500 fick vi en mycket större kunskap om den planet vi bor på. Med dagens mängder data finns det stora möjligheter att bättre förstå processerna som ständigt formar grunden för vår existens.
Jan är lärare i matematik och vetenskapliga tillvalsämnen på Sursik skola i Pedersöre, Finland. Att ta in världsrymden i klassrummet ger ofta, åtminstone, ett delsvar på frågan ”Varför?”, en fråga som hörs rätt ofta i samband med matematikundervisningen. Att dryfta stora frågor ger nyfikenheten näring, vilket i sin tur är en av nyckelingredienserna till framgång.
edugalaxen.com 
2 kommentarer