I början av vårterminen år 2017, besökte en grupp finlandssvenska gymnasister München i fysikundervisningens tecken. Med fanns studenter från Björneborg, Helsingfors, Kronoby och Vanda. Tre lärare ledde gruppen på 17 unga, som understöddes av bland annat Utbildningsstyrelsen och lokala skolföreningar. Gruppen besökte flera mål, som Deutsches Museum, Max Planck-institutets fysikavdelning och BMW-fabriken. Även ett besök i koncentrationslägret Dachau hann vi med. Sedan avslutades besöken med en visit i byn Obenpfaffenhofen, där DLR har sina utrymmen.
Flera studenter sade att DLR var resans höjdpunkt. Att gå igenom vad allt man sysslar med vid enheten och flera motsvarande i Tyskland, låter sig inte göras här. Länken ger en bild av helheten. Vi fick syssla med experiment inom laser- och värmekamerafysik. Unga och mycket kunniga studenter i DLR ledde arbetet och förklarade principer om hur lasern, värmekameran och en del andra instrument kan utnyttjas för satellitgranskning av jordens yta. Några lyckliga unga fick också prova hur det gick att ”flyga” med en avancerad flygsimulator.
Satelliterna följer med hur miljön utvecklas och hur och vad vi människor odlar på jordytan. Man lär kunna skilja på olika sädeslag t.ex. Det finns också mera dramatiska tillämpningar. Vi fick veta att om det utbryter storskaliga skogsbränder i Grekland eller om Indonesien drabbas av jordbävningar/tsunamivågor, kan satellitdata relativt snabbt berätta var skadorna är störst och tom. kartlägga vilka färdvägar som är blockerade. Det hjälper de lokala myndigheterna i deras åtgärder. Alla instrument behöver inte nödvändigtvis skjutas upp i rymden. Moln och luftlager kan kartläggas från jordytan med LIDAR (Light Detection and Ranging). Instrument kan packas in i flygplan, som undersöker atmosfären på plats så att säga. Väderprognoser som idag kan anses vara pålitliga 3-4 dygn, kan möjligen snart gälla åtminstone dubbelt så länge. Otroligt med tanke på hur komplicerade saker det är från om!
Efter experimentrundan fick vi besöka kommandoenheten för Columbusmodulen. Det Det är en cylinderformad labb-modul, stor som en halv lastbilscontainer ungefär. Modulen är dockas vid ISS, International Space Station, och opereras uttryckligen av en europeisk personal. Det är så att säga en liten del av Europa i den stora ISS.
Vi hade turen att besöka DLR samtidigt som astronauterna var ute på en rymdvandring. Någon detalj på Columbus yttre sida måste rättas till. Där svävade två personer i sina rymddräkter. De skruvade och fixade med någonting. En imponerad ung dam frågade om vi ser dem i realtid? Svaret var att visst gör vi det. Med ett par sekunders fördröjning, men ändå!
Alla människor har ju hört om det amerikanska NASA. Europeiska ESA har inte alls samma plats i vårt medvetande. Bloggaren vet. Brukar fråga de unga! Våra resande studenter vet nu minsann att också vi européer kan! Vi har våra astronauter och våra rymdprogram. Vi borde kanske lära oss skryta lite mera?
Avslutningsvis vill jag rekommendera DLR för de kolleger som planerar utbildningsresor. Vi blev hjärtligt mottagna. Finland ligger högt i kurs! Programmet var intressant. Några av de unga konstaterade att de inte vet hur det ska fixas, men forskning vill de göra till ”sin grej”. Det efter ett besök i Oberpfaffenhofen/DLR.
Leif Ekrem, lektor i fysik, Brändö gymnasium, Helsingfors
edugalaxen.com 